Little by little

Jaha. Så var man utan köksbord.
Rätt som det var när jag satt och njöt som bäst (ingen hemlighet att jag älskar att äta frukost, i minst en halvtimme), äggen var precis klara och jag hade ungefär halva tidningen kvar, så stormar dom huset. Fem minuter senare var märkena på golvet det enda som fanns kvar av vårt än gång så praktfulla matbord, med plats för sex stycken lilkasinnade. Och frukosten, ja den fick jag äta ståendes. Vi har nämligen bara ett enda bord kvar i hela huset, men istället ingen soffa till, och stolarna, ja dem tog de ju idag.

Hjulet snurrar men hamstern är död, så att säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0