Det är helt sjukt vilka fyndiga rubriker jag har. Men å andra sidan, om jag alltid har datumet så har jag ju alltid en, eller hur? Det är inte direkt som det vimlar av dagar utan datum..


Dagen har vart suuuuperlång.  Efter avklarad medicinering vaknade jag först klockan elva av att J ringde och väckte mig, hrmf. Hon tycks vara bra på det. Pallrade mig ur sängen en timme senare och gjorde mig i ordning för aöndagslunchen ute på Hammarö. Efter att ha skrapat Pärlan (obs, B-I-L-E-N) fri från frost med bibliotekskortet brummade jag och snyggsyster iväg. Efter avklarad lunch släpade jag mig upp på mitt rum (som pappa hade överraskningsstädat!) och sov tre timmar. Åkte tillbaka till stan, sov en timme och sen bar det iväg till gatan bredvid för att fira S och hans arton år. Mycket trevligt, kom hem för en stund sen. Nu väntar ett ägg med lite räkor på och sen bär det av mot sängen, för hjälp vad trött jag är. Och eh, det är ju logiskt med tanke på att jag varit vaken flera timmar idag.. hrmf.

Jag har en hel del återanpassning att göra när jag blir frisk igen...

Ni får ursäkta att inlägget blev så jävla pisstråkigt, men jag är så grymt trött. (så trött att jag läste kött i meningen jag precis skrev - kanske är jag mer hungrig än trött?) Jag lovar i alla fall bättring i morgon. Tills dess: sov snyggt!

...och på västfronten intet nytt..

Känns det som. Fast egentligen har det hänt massvis, och DET kära vänner, hör inte till vanligheterna den här veckan. Jag förstår att ni inte är lika exalterade som mig när jag berättar att jag snart har ätit två kvadratcentimeter JULSKINKA, men det är verkligen stora saker på gång här..

Till att börja med: jag har fått ny och mer medicin (okej, kanske inget som får en att hoppa av glädje) men dom (jag vet, det borde stå dem) här funkar faktiskt! Superb! Därav julskinkecentimetrarna. Det enda kniviga nu är att ta alla på rätt tidpunkter, en ska tas var 6:e timme, en annan var 8:e och den tredje var 5:e. Men hey, jag har ju alltid sagt att jag behöver ett bättre minne, det kanske är dags nu? (eller är det det här som kallas önsketänkande?)

Okej, det här passar hemskt dåligt till vad jag precis skrev, men jag har visst glömt vad de andra var... Ja det där som jag skulle berätta och som skulle göra er himla.. jag vet inte - glada för min skull?

Annars då? Tjaa.. Jag kan ju meddela för er färgblinda där ute att jag efter mycket slit och många fula ord, har lyckats byta färg på det mesta! (hade det här vart en blogg med smileys hade jag gjort flera stycken här, men jag får nöja mig med ironi och kanske glimten i ögat. ja hos er alltså) Så nu är det egentligen bara den där himla headern som stör mig. jag fattar verkligen inte hur jag ska kunna byta bort den! Till att börja med är den hemskt vanlig, och för det andra så skär sig det rosa och det röda något hemskt. Så mycket att det till och med borde göra dom (läs: dem) färgblinda upprörda. Är det någon av er som har en lösning, eller rent av en ersättare för min fula header, så lovar jag att uppskatta den!

Som några av er kanske märker har jag dessutom lyckats kollra bort några viktiga (uppenbarligen..) koder på min "kommentar-sida". Det är alltså anledningen till att den ser ut som.. ja, den gör.

Som sista sak vill jag också bara säga att jag hade 122 besökare igår. 122!! (det syns inte, men ni får tänka er att det står i stora siffror, för effektens skull) För er är det säkert småpotatis, men ni får tänka på att jag (för att spinna vidare på metaforerna) är en färskpotatis på området. 122 besökare är nog för att jag ska drabbas av storhetsvansinne. Akta er så jag inte börjar ta inträde (muhahaha).

Kan man ha bloggtorka efter tre dagar?

Av dagens händelser och mina egna slutsater vet jag bestämt att jag har åldrats si så där 34894 år, bara den här veckan. Jag har blivit bestulen på min ungdom, för att inte tala om min artonårsdag! (som ju faktiskt är upphovet till hela bloggen). Big failure.

Vad jag egentligen försöker säga är att jag är så trött nu för tiden, att jag är allvarligt oroad för mig själv (hey ego!). Jag pallrade mig iväg på en skolavslutning som var precis så förutsägbar som jag trott, och ungefär lika sevärd (jag är ledsen estettreor, men det är faktiskt sant). Den varade i ungefär två timmar, eftersom rektorn gjorde bort sig totalt och fick alla att gå mitt i showen.
Eftersom trean fortfarande rymmer ungefär 40 pers och det fortfarande går ungefär 660 treor på SÄG, så fick vi inte plats på bussen (idag heller!). Alltså tog jag och J följe in till stan, varav han frågade ifall vi kanske skulle göra något produktivt, typ ta tag i våra julklappsinköp. Visst svarade jag, och kände direkt hur min väääldigt gammla kropp stönade. Fem minuter senare var jag tvungen att ta tillbaka mitt ja, med löfte om att göra det nästa veckan. Visst svarade han (och jag citerar); hör av dig när du inte är så... skröplig. Just det, SKRÖPLIG!!
(Han kunde lika gärna sagt döende med en gång!)

Detta har alltså lett till att.. Ja egentligen ingenting (nej, jag har inte börjat skriva mitt testamente). Men man kunde ju tro att det skulle bli en tankeställare, eller kanske en morot (som dom där hälsofreaken så gärna sprider omkring sig). Ja ni vet, till att göra något BRA.
Det enda jag gjorde var att åka hem, där jag åt tolv räkor.

Man skulle ju kunna tro att med mitt tidsschema den här veckan (eller avsaknaden av ett..?) så skulle jag hänga över bloggen 24/7. Jag menar, det är inte direkt som om jag skriver en bok eller ens läser en.. (Brott och Straff gills inte - det är ingen bok, det är lidande i fast form)

En av anledningarna till att det nu inte blivit så är definitivt det där jag nämnde igår; layout. USCH säger jag bara. Varför kan ingen komma på ett sätt att designa en blogg, utan att man för den skull måste vara född programerare?! Nu sitter säkert någon av er där framför datorn och fnissar  "blond brud -höhö", och visst, jag är blond (en poäng till dig smart ass) men jag är säker på att det finns många som håller med mig när jag säger att programmering suger. Sådeså.

En annan anledning till att jag ännu inte klämt ur mig ett hysteriskt roligt (eller ens liiiite bra) inlägg, är antagligen för att mina dagar som sjuk här hemma är (allvarligt) händelselösa. Sorgligt men sant.

Fast en sak hände faktiskt idag, och nej, jag tänker inte på att en av LOST-skivorna började hacka ELLER att jag kom på mitt egna recept på päron-is (jo, det är precis så komplicerat som det låter..). Jag menar såklart att jag fick besök! Min kära granne och tillika tidsfördriv vad det gäller engelska c-klasserna, hade vägarna förbi. Eller ja, fick väl i alla fall, när han gick av tre hållplatser för tidigt. I alla fall, han hade med sig en Ben & Jerry (dock med kakbitar, så den får vänta en vecka eller två), och lite skvaller. Som ni säkert förstår mådde jag genast mycket bättre. Synd bara att jag var lika pratglad som en sten. Men hey, man kan ju inte få allt? Nästa vecka är en bättre vecka, då kan jag säkert prata flera minuter utan att vilja gråta (oh yes, you heard me!).

Nu måste jag tyvärr avsluta (det tar alltid emot att avbryta en själv i sitt esse, visst gör det?). Jag har nämligen fullt upp; klockan är tio i elva och jag måste ta min medicin OCH se klart det där avsnittet Lost jag påbörjade. Allt detta - ikväll! Ja ni hör ju vilket galet liv jag lever...




(observera; förutom en dator och en jävligt uttråkad hjärna så använde jag mig av en stor dos ironi när jag läste det här - gör det du med)