...måste sluta drömma så konstiga saker. Det är inte bra för mitt psyke tror jag. Eller så är det för att mitt psyke är som det är som jag drömmer så konstigt.. Jag gillar det första alternativet.

I alla fall; den här gången gällde det ett telefonsamtal från min chef, som var förbannad för att jag städade så fort. Verkligen pissed. Och självklart höll jag på och pissa på mig. Bara det att känslan inte gick över. Ja alltså, jag gick ju inte runt idag i tron om att jag när som helst skulle kissa på mig, men tro mig när jag säger att jag mådde dåligt - allt bara för att jag trodde det var ett jävla omen, att hon när som helst skulle ringa och skälla! Jag har fortfarande inte riktigt kommit över det där..

Vad som däremot är underligt är att jag i samma dröm (ja ingen har väl anklagat drömmar för att vara logiska) hade amputerat benet och i stället svassade omkring med ett plastben - och det bekom mig inte alls.

Hur kommer det sig att jag går och mår dåligt i flera dagar för att min chef kanske ringer men inte ens reflekterar över att jag kanske lever mina sista dagar ihop med två ben?