Bläh. Medan alla andra är ute och har kul (läs: blir fulla), räddar världen (läs: earth hour) eller följer historieutveckligen (läs: ser på fotboll) sitter jag här och möglar. Bokstavligt. Jag skriver nämligen ett låååååångt arbete på engelska om Pride and Prejudice - en tvåhundra år gammal bok (därmed också möglig). Uppgiften är att jämföra den med filmen Pride and Prejudice ("vi hade inte råd att anställa någon med bättre fantasi") som kom 2005. Japp. Där har ni det, svart på vitt: min lördagkväll är inte vad den borde. Inte heller tar den slut nu när jag äntligen är 80% klar (jag har en del att tillägga som jag behöver filmen till = i morgon) kan jag andas ut och bli mer normalt tonårsaktig. Nejhej då! Nu väntar nämligen psykologi, äckligaste abnorma provet på torsdag. Sedan ska jag skriva mitt PM till mitt tal (nationellt prov) i svenskan och när det är gjort och om jag fortfarande kan formulera gramatiskt korrekta meningar så ska jag jobba med projektarbetet. Nu tycker ni säkert att jag är en mupp som inte börjat tidigare, men tro mig när jag säger att jag aldrig haft mer framförhållning än nu! (Bilogiprovet i sjuan gills inte, då hade jag mittbena och manchesterbyxor)

Önska mig lycka till.
Själv önskar jag att Keira Knightley aldrig blivit född.