urrk

Herregud. Jag är hemma. Jag överlevde, om än med nöd och näppe. Bänkar min sargade kropp i soffan tillsammans med "PS. I Love You" och mitt täcke. Om jag skulle råka få tillbaka livslusten, så lovar jag att uppdatera senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0