rise against - hero of war

För tillfället är ovanstående mitt enda sällskap sällskap.
(fast som tur är får jag ett betydligt bättre sällskap, mycket högre på trevlighetslistan)
I alla fall. Den är så sorglig så jag tror jag grinar. Kan man skylla sånt på magsjuka? Blir man blödig av sånt?

Så mycket tetris som jag har spelat idag har jag nog aldrig lyckats med. Så nu är jag fullärd, även om rekordet skulle kunna putsas lite på (47 lines). Hemligheten är att aldrig blinka.

Nu när jag har upplyst er om det, tänker jag ägna mig åt att blinka ikapp.

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0