artonde december

Man skulle ju kunna tro att med mitt tidsschema den här veckan (eller avsaknaden av ett..?) så skulle jag hänga över bloggen 24/7. Jag menar, det är inte direkt som om jag skriver en bok eller ens läser en.. (Brott och Straff gills inte - det är ingen bok, det är lidande i fast form)

En av anledningarna till att det nu inte blivit så är definitivt det där jag nämnde igår; layout. USCH säger jag bara. Varför kan ingen komma på ett sätt att designa en blogg, utan att man för den skull måste vara född programerare?! Nu sitter säkert någon av er där framför datorn och fnissar  "blond brud -höhö", och visst, jag är blond (en poäng till dig smart ass) men jag är säker på att det finns många som håller med mig när jag säger att programmering suger. Sådeså.

En annan anledning till att jag ännu inte klämt ur mig ett hysteriskt roligt (eller ens liiiite bra) inlägg, är antagligen för att mina dagar som sjuk här hemma är (allvarligt) händelselösa. Sorgligt men sant.

Fast en sak hände faktiskt idag, och nej, jag tänker inte på att en av LOST-skivorna började hacka ELLER att jag kom på mitt egna recept på päron-is (jo, det är precis så komplicerat som det låter..). Jag menar såklart att jag fick besök! Min kära granne och tillika tidsfördriv vad det gäller engelska c-klasserna, hade vägarna förbi. Eller ja, fick väl i alla fall, när han gick av tre hållplatser för tidigt. I alla fall, han hade med sig en Ben & Jerry (dock med kakbitar, så den får vänta en vecka eller två), och lite skvaller. Som ni säkert förstår mådde jag genast mycket bättre. Synd bara att jag var lika pratglad som en sten. Men hey, man kan ju inte få allt? Nästa vecka är en bättre vecka, då kan jag säkert prata flera minuter utan att vilja gråta (oh yes, you heard me!).

Nu måste jag tyvärr avsluta (det tar alltid emot att avbryta en själv i sitt esse, visst gör det?). Jag har nämligen fullt upp; klockan är tio i elva och jag måste ta min medicin OCH se klart det där avsnittet Lost jag påbörjade. Allt detta - ikväll! Ja ni hör ju vilket galet liv jag lever...




(observera; förutom en dator och en jävligt uttråkad hjärna så använde jag mig av en stor dos ironi när jag läste det här - gör det du med)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0